Aron Ambrosiani

What Can Curators Learn From Coders?

/

Aron Ambrosiani

/

6 comments on What Can Curators Learn From Coders?
, ,

I think there is a fundamental difference between old-school exhibitions on one side and agile web development on the other.

The exhibition process basically goes like this:

  1. plan the exhibition (behind closed doors)
  2. produce the exhibition (behind closed doors)
  3. build the exhibition (behind closed doors)
  4. Done! Then: open exhibition to the public.

While the typical agile web project is more like this:

  1. Plan the web experience (behind closed doors)
  2. Build prototype/beta (behind closed doors)
  3. Open the web to the public.
  4. Test & analyze, then go to step 1

or, more generalized:

curating:

  1. build
  2. launch

web:

  1. launch
  2. build & repeat

The difficulty with involving curators in digital media is, in my personal experience, that they feel quite uncomfortable to do the “curating” in public, letting the audience see & try out the unfinished projects. Also, they feel dissatisfied that you cannot “close the book” and finish a project, but that web pages require continuous attention. This also identifies the main problem with most “web exhibitions” produced so far – they are static products, permanent presentations. In comparison with the surrounding web – interactive, ever-changing – they feel a bit dull and misplaced and would often fit better into a book format. The exhibition web often happens to be the exhibition catalogue, with added multimedia.

As a curator myself, I have grappled with these problem and think that a solution might be found in actually revising “finished” exhibitions, to continue to edit them, let visitor interactions become part of the exhibition, etc. I think communication is changing towards more dialogue and less broadcasting, without losing the authority of the museum voice.

A big problem, though, is that agile development is quite hard to achieve within the framework of Swedish governmental authorities. To avoid corruption and streamline the procurement process, we have to make detailed requirement specifications for every project of a particular size, and then offer the project to a selected shortlist of vendors/suppliers – that is, extremely “inagile”. (Note to the reader: I am quite new in this government-run museum world, and I suppose there are ways to do this procurement efficiently without having to plan an entire project start to end. Please let me know!)

You Swedish curators out there – does this feel familiar? Is there something to learn from the coders, or am I on the wrong track here?

Comments

6 svar till ”What Can Curators Learn From Coders?”

  1. Profilbild för Måns Nilsson
    Måns Nilsson

    The general method I’d advocate in managing procurement is to own the procurement process, not shun away from it and procure small and often. The worst mistake we as publically-financed (if not always public) institutions do is to make procurements too big. Turn-key projects are the sworn enemy of cheap and efficient procurement. I’d buy things as separate as possible. To much in one basket creates interdependencies that are impossible to fathom. The risk of failure in specification (and having to chose the inferior tender as a consequence of such procedural mistakes) increases logarithmically with the size of the call for tender. 

    Also, it is technically impossible to evaluate something that one does not understand. To outsource a process you must have grasped it and maintain that grip as long as you have conslutants working on it. All other ways lie failure. 

    In conclusion; I’m not very fond of official procurement rules, but IF one has to work under them, there are but two alternatives; make the process work for you or work under the boot sole of the process. And, application of knowledge and some divide et impere works wonders in saving your money and getting the vendors to do your work and then some.

    Svara
    1. Profilbild för Aron Ambrosiani
      Aron Ambrosiani

       Thanks for the advice! There is of course the problem of the overhead costs (and time, not the least) of the procurement process itself. But as you say, now that there are rules, we’ll have to figure out how to work according to them in the best possible way.

      Svara
  2. Profilbild för Aron Ambrosiani
    Aron Ambrosiani

    PS. Det är helt okej att kommentera på svenska. Tanken med en engelsk blogg är förstås att nå ut till en större omvärld, men låt inte språket sätta stopp för en intressant diskussion. DS.

    Svara
  3. Profilbild för Fredrik Skog
    Fredrik Skog

    Svår fråga! Som jag ser det finns det en grundläggande skillnad i hur en utställning och ett websajt ska fungera. När jag producerar en utställning ser jag det som något som ska upplevas av besökaren. Dvs, man använder rummet, texter, bilder, film, teknik mm för att skapa en upplevelse för besökaren. När det gäller en websajt, som jag ser det, är det mer något en besökare ska använda sig av. I det senare fallet faller det sig naturligt att ha betatestande som en del av processen. Det är enklare att hitta brister i funktionaliteten hos en websajt, länkar fungerar inte, saker kan får den att krascha, menyer kan var opraktiska och icke-intuitiva osv. Det är ganska att enas om saker som försämrar funktionaliteten och gör sajten svårare att använda. När det gäller en utställningsupplevelse så är den mer subjektiv. En besökare kan tycka att en utställningsdesign känns prångig och svåröverblickbar, medan en annan besökare gillar att man kan stanna och vila i rumsligheter i utställningen. Det låter lite flummigt, jag vet, men vad jag menar är att man inte kan tala lika mycket om rätt och fel i sådana frågor. Det är väldigt svårmätbara parametrar. 

    Vissa rent praktiska saker kan man peka på som inte fungerar, som t.ex. dåligt ljus, för små texter och krånglande teknik, och det kan man också fixa i efterhand, men det motsvarar knappast de stora förändringar som betatestningar av webprojekt brukar leda till. En sak man kan göra är naturligtvis att låta besökare lägga till kommentarer och synpunkter och extra information till utställningar. Det har testats och brukar inte leda till så himla mycket interaktion från besökarna. Den stora utmaningen är att göra utställningar som engagerar besökaren tillräckligt för att ta sig tiden att kommentera och påverka. 

    Det här är några snabba synpunkter off the top of my head. Det är en intressant fråga att ha i tankarna när man gör en utställning. Jag ska försöka ta mig tid att renskriva mina anteckningar från MuseumNext i Barcelona som jag återvände från i dag och se vad jag fann vara intressant där.

    Svara
  4. Profilbild för Aron Ambrosiani
    Aron Ambrosiani

    Suse Cairns/Museum Geek on the same topic: http://museumgeek.wordpress.com/2012/06/01/what-happens-when-geeks-design-museums/

    Svara
  5. Profilbild för PaulQ
    PaulQ

    Would something like a walk-through navigational app for mobile devises in which visitors can add new information be something do-able? Has that been done yet at any museum

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *