Under våren har jag djupdykt i databehandlingens utbildningshistoria i Sverige, som en del av det mer övergripande avhandlingsarbetet. Efter lite korrespondens med Riksarkivet (eftersom det material jag ville titta på innehöll vissa sekretesskyddade personuppgifter) hade jag för några veckor sedan möjlighet att titta igenom några arkivvolymer högskoleutbildningsstatistik från 1960- och 1970-talen.
I höst ska jag jobba vidare med statistikinhämtning och dessutom försöka sätta siffrorna i sitt sammanhang med hjälp av intervjuer. Men jag vill ändå dela med mig av det ”råa” statistiska materialet, som en liten inblick i databehandlingens utbildningshistoria.
De svenska universiteten expanderade kraftigt under 1960-talet, vilket förde med sig flera olika administrativa förändringar. Studiemedelsreformen 1964 (som jag skärskådade ur genusperspektiv i min magisteruppsats) men kanske särskilt UKAS/PUKAS ställde krav på högskolorna att bättre hålla koll på sina studenter, inte minst för att kunna hantera de nya antagningsspärrarna för kurser på filosofisk fakultet.
Statistiska Centralbyrån engagerades i ett pilotprojekt kring studentstatistik som genomfördes under vårterminen 1969. Jag vet inte mer om detta än vad som går att utröna utifrån det efterlämnade arkivmaterialet, men det verkar som att datainsamlingen begränsades till några institutioner i Stockholm och Lund. Blanketten ovan verkar dock ha tagits fram redan 1967, så det återstår lite jobb med att reda ut kronologin.
Utifrån datautskrifterna vågar jag mig på att påstå att det är samma, vidareutvecklade statistikprogram som därefter användes för att sammanställa heltäckande studentstatistik för filosofisk fakultet i hela landet från höstterminen 1969 och framåt. Jag antar att statistiken publicerades på något sätt men har ännu inte lyckats hitta den eventuella statistikpublikation det skulle kunna vara; i Utbildningsstatistisk årsbok och Statistisk årsbok är inte högskolestatistiken ämnesuppdelad utan har istället aggregerats på fakultetsnivå.
Högskoleutbildningar i informationsbehandling började erbjudas i Sverige hösten 1966, gemensamt av Stockholms universitet och KTH. Kortare kurser fanns innan dess. Den första civilingenjörsutbildningen i datateknik startade först hösten 1975 vid Linköpings tekniska högskola, en del av Linköpings universitet.
Ämnet informationsbehandling var uppdelat i två inriktningar. Den ena behandlade numerisk analys (ett ämne som fick sin första professor i Sverige, Germund Dahlquist, 1963) medan den andra kallades för ”informationsbehandling, särskilt den administrativa databehandlingens metodik” (ADB).
Hur såg då studentpopulationen ut höstterminen 1969, när Statistiska Centralbyrån sammanställde sin tabell? Vid det laget erbjöd samtliga fyra universitet (Uppsala, Lund, Göteborg och Stockholm) kurser i informationsbehandlingens båda inriktningar (det bör poängteras att kurserna gavs i nära samarbete med respektive stads tekniska högskola), medan numerisk analys också gavs i universitetsfilialerna i Umeå, Växjö, Karlstad och Linköping.
Överlag är det inte alltför förvånande att det generellt är mansdominerade utbildningar (om än i olika grad), och att universiteten stod för merparten av studenterna även i numerisk analys. Två saker förvånade mig dock, utifrån vad jag hunnit läsa mig till hittills i tidigare forskning.
Dels är det faktiskt så att sammanräknat var det en högre andel kvinnliga studenter som läste numerisk analys (38 %) än ADB (18 %). Jag hade förväntat mig motsatsen!
Dels är de lokala skillnaderna stora, betydligt större än vad jag hade kunnat gissa. I Lund och Uppsala Göteborg var det en majoritet kvinnliga studenter på undervisningen i numerisk analys, medan universitetsfilialerna hade i genomsnitt 13 % kvinnliga studenter. De lokala studiemiljöerna (i form av lärare, rekrytering, studentföreningar, vad mer?) verkar ha spelat en stor roll för vilka som kände sig välkomnade på respektive utbildning.
Just den här statistiksammanställningen har jag hittills bara hittat från hösten 1969 fram till våren 1971, men det ger ändå en spännande inblick i databehandlingens utbildningslandskap under perioden. Siffrorna är dessutom uppdelade per betygsnivå, så jag kan även analysera genomströmningen/”the leaky pipeline”, något som ofta lyfts fram i genushistoriska undersökningar. To be continued!
Uppdatering, 7 nov 2024
Mea culpa. När jag återvände till källmaterialet för att fylla på tidsserien fram till 1971 insåg jag mitt misstag. (Skönt att hitta det själv, innan kollegial granskning…) I avskrivning från källmaterial till kalkylark hade jag för män skrivit korrekta siffror, men för kvinnor råkat skriva av antalet kemistudenter. Med korrekta siffror ser det andra diagrammet ut så här:
Andelen kvinnor var alltså högre på universiteten än på universitetsfilialerna, men andelen låg på 19 %, inte 38 % som jag tidigare felaktigt antog. Hu! Visar på vikten av att dubbel- och trippelkolla sin källanvändning antar jag.